Skivepitelcancer är cancer i hudens skivepitelceller, de platta celler som bygger upp hudens yttersta lager. Det är den näst vanligaste formen av hudcancer efter basalcellscancer (1177). Den uppstår oftast på hud som har fått mycket sol under många år: i ansiktet, på öronen och läpparna, på hjässan och på händernas ovansida. De flesta blir av med sjukdomen efter behandling, och den är sällan livshotande. Utan behandling kan den däremot växa djupare ner i huden och ibland sprida sig till lymfkörtlarna.
Vad är skivepitelcancer?
Skivepitelcellerna tillverkar keratin, det hornämne som finns i hud, hår och naglar. När UV-strålning skadar cellernas arvsmassa och skadan inte repareras kan cellerna börja dela sig okontrollerat, och då bildas en tumör. Ofta finns ett förstadium först (1177):
- Aktinisk keratos: sträva, fjällande fläckar på solskadad hud. De är inte cancer, men kan utvecklas till skivepitelcancer.
- Skivepitelcancer in situ (Bowens sjukdom): de förändrade cellerna finns bara i hudens yta. Förändringen kan så småningom börja växa ner i huden.
När cancercellerna har vuxit ner genom hudens yttersta lager kallas det invasiv skivepitelcancer. Hur lång tid det tar innan en förändring börjar växa på djupet varierar.
Orsaker och riskfaktorer
Den viktigaste orsaken är den sammanlagda mängden UV-strålning som huden har fått under livet, från solen och från solarier. Du behöver inte ha bränt dig. Det räcker att du har varit mycket utomhus. Risken är större om du (1177):
- har ljus hy och rött eller ljust hår;
- har bränt dig flera gånger i solen;
- har solat mycket i solarium;
- har haft hudcancer tidigare;
- har fått behandling med UVB-ljus mot psoriasis eller eksem, eller strålbehandling;
- får behandling som dämpar immunförsvaret, till exempel efter en organtransplantation;
- har ett sår som har svårt att läka eller ett ärr efter en brännskada eller strålbehandling, där skivepitelcancer också kan uppstå.
Rökning, arbete eller fritid som innebär mycket tid utomhus, kontakt med arsenik, nedsatt immunförsvar vid sjukdomar som kronisk lymfatisk leukemi och vissa typer av humant papillomvirus (HPV) ökar också risken. Risken är liten före 40 års ålder och växer med åldern. Skivepitelcancer är vanligast hos äldre män, men kan drabba både kvinnor och yngre vuxna.



På bilderna: en rosaröd, fjällande fläck med en skorpa i mitten, en öppen fläck med sårskorpor på örat och en liten knuta med en skorpa i ansiktet. Bara ett vävnadsprov kan visa om en förändring är skivepitelcancer.
Symtom: hur ser skivepitelcancer ut?
Det typiska är en fläck eller knuta som växer under några veckor eller månader, ofta på en plats där det redan fanns en aktinisk keratos. En eller flera av de här sakerna kan stämma:
- den har samma färg som huden eller är blekröd;
- den är täckt av hårda fjäll;
- den är sårig och har sårskorpor;
- den är öm när du tar på den.
Skivepitelcancer kan också se ut som:
- en sträv, fjällande fläck som liknar en aktinisk keratos men är tjockare och ömmare;
- en fast knuta med ett hornliknande utskott, ett så kallat hudhorn;
- ett sår med upphöjda kanter som inte läker;
- en kupolformad knuta med en grop i mitten som växer snabbt på några veckor. Den kallas keratoakantom och räknas som en form av skivepitelcancer.
Förändringarna sitter oftast där huden har fått mycket sol: ansiktet, läpparna, öronen, hjässan, händernas ovansida, underarmarna och underbenen. Storleken varierar från några millimeter till flera centimeter. Ömhet eller smärta är vanligt (DermNet).
När ska du söka vård?
I Sverige vänder du dig först till en vårdcentral. I en del regioner kan du också kontakta en hudmottagning direkt. Kontakta vårdcentralen utan dröjsmål, så att du blir undersökt inom de närmaste veckorna, om du har:
- ett sår som inte har läkt inom tre veckor, eller som läker men kommer tillbaka på samma ställe;
- en fläck, knuta, knöl eller utväxt i huden som är ny eller som har börjat växa;
- en sträv fläck (aktinisk keratos) som har blivit tjockare, gör ont eller blöder;
- en förändring som liknar en vårta men är irriterad eller öm.
Kontakta vårdcentralen så fort som möjligt om förändringen blöder, växer snabbt eller växer på höjden. Är det stängt räcker det att du kontaktar vårdcentralen när den öppnar. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och få hjälp att bedöma var du ska söka vård (1177).
Har du haft skivepitelcancer tidigare och känner en ny, hård svullnad på halsen, vid örat, i armhålan eller i ljumsken, kontakta vårdcentralen eller den mottagning som följer upp dig snarast. Sprider sig skivepitelcancer går den oftast först till de närmaste lymfkörtlarna. Har du nedsatt immunförsvar, till exempel efter en transplantation, ska en ny eller föränderlig hudförändring också undersökas snabbt.
Hur ställs diagnosen?
Läkaren undersöker huden, ofta med ett dermatoskop, ett förstoringsglas med stark belysning som visar fler detaljer i hudförändringen. Berätta vad du själv har märkt: hur länge förändringen har funnits, om den har växt och om den blöder. Ofta kan läkaren misstänka skivepitelcancer redan vid undersökningen, men diagnosen bekräftas med ett vävnadsprov (hudbiopsi). Misstänker läkaren att cancern växer på djupet opereras hela förändringen bort och undersöks i mikroskop (1177).
Vävnadsundersökningen visar om tumören är invasiv, hur djupt den har vuxit och hur förändrade cellerna är. Utifrån det bedömer läkarna om risken för återfall och spridning är låg eller hög, och det styr behandlingen. Läkaren kan också känna efter svullna lymfkörtlar. Är en körtel svullen tas ett cellprov med en tunn nål, och ibland behövs en datortomografi.
Behandling
Behandlingen beror på tumörens storlek, var den sitter, hur djupt den har vuxit och hur du mår i övrigt. Invasiv skivepitelcancer opereras eftersom den kan sprida sig, och de flesta kan opereras med lokalbedövning (1177). Läkaren tar bort tumören med en marginal av frisk hud runt omkring. Är såret stort kan det behöva täckas med hud från en annan del av kroppen. Vävnaden undersöks för att se att kanterna är fria från cancerceller. Andra möjligheter är:
- Mohs-kirurgi: läkaren tar bort vävnaden lager för lager och undersöker varje lager i mikroskop direkt. Metoden används för stora förändringar i ansiktet med otydliga kanter och för tumörer som har kommit tillbaka, när det är viktigt att spara så mycket frisk hud som möjligt.
- Skrapning och bränning: bara för små förändringar med låg risk på bålen, armarna eller benen.
- Frysbehandling: bara för mycket små, tunna förändringar med låg risk.
- Strålbehandling: när det inte går att operera, eller som tillägg efter en operation.
- Behandling i ett team av specialister: när cancern har vuxit djupt eller spridit sig, ofta med flera behandlingar i kombination.
Förstadiet, skivepitelcancer in situ, kan behandlas på fler sätt: med frysbehandling, skrapning och bränning, operation eller ljusbehandling (PDT), där huden först smörjs in med en kräm som gör de förändrade cellerna känsliga för ljus. Vilken metod som passar beror på var förändringen sitter och hur du mår.
Uppföljning efter behandlingen
Om och hur länge du följs upp varierar. Det beror bland annat på vilken typ av skivepitelcancer du har haft, vilken behandling du fått och hur du mår. Vid en uppföljning undersöker läkaren ärret, den övriga huden och lymfkörtlarna (1177).
Undersök också din hud själv några gånger om året, och oftare om du har en ökad risk för hudcancer. Börja uppifrån: ansiktet, hårbotten och bakom öronen, sedan halsen, bålen, armarna, händerna, benen och fötterna, och avsluta med baksidan av kroppen. Ta hjälp av en spegel, mobilkameran eller någon annan för ryggen och hjässan. Var extra uppmärksam på ärret och på nya fläckar i närheten.
Skivepitelcancer, basalcellscancer eller melanom?
Det här är de tre vanligaste formerna av hudcancer. Basalcellscancer är vanligast och växer mycket långsamt. Den kan ha samma färg som huden eller vara röd, rosa, vit, brun eller nästan genomskinlig, och kan likna ett eksem som inte blir bättre (1177). Skivepitelcancer kan sprida sig, och därför behandlas den alltid. Melanom uppstår i hudens pigmentceller och är den allvarligaste formen. Med blotta ögat, och även med dermatoskop, kan en läkare bara misstänka vilken form det rör sig om. Säkert besked ger bara ett vävnadsprov.
Så minskar du risken
Nästan all hudcancer beror på för mycket sol, och mycket sol ökar risken även om du inte bränner dig. Råden från 1177:
- Undvik solen mitt på dagen, när den är som starkast mellan klockan 11 och 15. Solen är stark även när det är molnigt, och vatten, sand och snö förstärker strålningen.
- Använd kläder som skyddar: solhatt eller keps, kläder som täcker kroppen och solglasögon med UV-skydd.
- Smörj med solskyddsmedel där kläderna inte täcker. Använd mycket, smörj en stund innan du går ut och smörj på nytt efter bad.
- Sola inte i solarium. Strålsäkerhetsmyndigheten avråder alla från det.
Låt en läkare bedöma sträva, fjällande fläckar på solskadad hud. Aktiniska keratoser kan behandlas innan de hinner utvecklas till skivepitelcancer.
Vad gör du nu?
Har du ett sår som inte har läkt på tre veckor, eller en knuta som växer? Kontakta vårdcentralen utan dröjsmål och be om en undersökning inom de närmaste veckorna. Blöder förändringen, eller växer den snabbt eller på höjden, kontakta vårdcentralen så fort som möjligt. Läkaren där kan ta ett vävnadsprov eller skicka en remiss till en hudläkare.
Är du osäker på om en fläck alls behöver undersökas? Fotografera den i dagsljus, med ett mynt bredvid så att storleken syns. En hudläkare hos iDerma kan titta på bilderna via en konsultation online. Du får oftast svar inom 24 timmar (helger inom 48 timmar): om fläcken ser ofarlig ut eller om du ska låta vårdcentralen undersöka den. iDerma tar inga vävnadsprov och tar inte bort hudförändringar, så en misstänkt förändring undersöks och behandlas alltid i den vanliga vården.






